svenska myntarkivet - gustav ii adolf

DALER / MARKMYNT I GULD (1615 - 1626)

Gustav II Adolfs svenska guldpräglingar omfattar flera olika grupper: caroliner avsedda som högvärdiga mynt, ceremoniella kastmynt samt stora prakt- och gåvomynt. De samtida svenska valörerna angavs i mark och daler, inte i dukater. Benämningar som ”5 dukater” förekommer i senare kataloger som vikt- eller storleksbeskrivningar, men bör inte användas som sidans huvudsakliga valör.

Valören 16 mark motsvarade en carolin. De större guldpräglingarna kunde räknas som 64 mark eller 16 daler samt 128 mark eller 32 daler. Vikt och guldhalt varierade mellan de olika utgåvorna, vilket gör att en generell guldhalt inte bör anges för hela serien.

128 MARK / 32 DALER 1617

Bland Gustav II Adolfs många praktpräglingar intar dessa monumentala guldstycken en alldeles särskild ställning. 32 daler motsvarade 128 mark, eftersom en daler vid denna tid räknades som fyra mark. Valören var därmed närmast ofattbart stor i jämförelse med samtidens vanliga betalningsmedel och kan knappast ha varit avsedd för normal cirkulation. Det rör sig snarare om en representativ praktprägling, framställd för kunglig eller ceremoniell användning.

Två närbesläktade utföranden är kända. Det ena bär årtal 1617 och visar Gustav II Adolf med lagerkrans, medan det andra saknar årtal och framställer honom med kunglig krona. Skillnaden i huvudbonad är betydelsefull. Gustav II Adolf hade varit kung sedan 1611 men kröntes först 1617 i Uppsala domkyrka. Lagerkransen brukar därför förknippas med framställningen av den ännu inte krönte kungen, medan kronan markerar hans ställning efter den högtidliga kröningen.

Denna bildmässiga förändring ger präglingarna ett ovanligt historiskt innehåll. De dokumenterar inte bara Gustav II Adolfs kungamakt, utan även övergången från den unge, regerande men ännu okrönte monarken till den formellt krönte svenske kungen. Samma stora stampar förknippas dessutom med den svenska 40-marken i silver, vilket visar hur ett gemensamt praktmyntsmotiv kunde användas för prestigefyllda präglingar i olika metaller och viktklasser.

Det odaterade exemplaret förvaras i Uppsala universitets myntkabinett och är uttryckligen katalogiserat som 32 daler. Det väger 40,028 gram, har en diameter på 52,82 mm och är präglat i guld. Om den traditionellt angivna guldhalten på omkring 87 procent används motsvarar detta cirka 34,8 gram rent guld. Exemplaret har inventarienummer 102418 och Alvin-ID 77435.

Det daterade exemplaret från 1617 bevaras på Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet. Här finns dock en viktig katalogskillnad. SHM registrerar föremålet som en präglad medalj i guld, inte som ett 32-dalermynt. Det har samma imponerande diameter, cirka 52 mm, men väger endast 19,44 gram. Det kan därför inte betraktas som en fullviktig motsvarighet till Uppsalaexemplaret utan bör snarare beskrivas som en medaljpräglad eller viktmässigt reducerad guldprägling med närbesläktat motiv. Föremålsnumret är 702255_KMK.

Såvitt känt är vardera utförandet bevarat i endast ett exemplar. Något normalt marknadsvärde går därför inte att fastställa. Föremålen har inte en dokumenterad, modern auktionsmarknad och deras betydelse kan inte bedömas utifrån guldvärdet. Om ett av dem någon gång skulle erbjudas till försäljning skulle proveniens, unikitet, historisk betydelse och institutionellt intresse väga långt tyngre än själva metallinnehållet.

Dessa guldpräglingar är därmed inte bara de största valörerna som förknippas med Gustav II Adolfs markmyntning. De är även två av de mest särpräglade och kulturhistoriskt betydelsefulla praktpräglingarna från den svenska stormaktstidens inledning.

Foto: Anställd vid SHM, Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet/SHM, CC BY 4.0 / Uppsala universitets myntkabinett via Alvin, Public Domain Mark.

64 mark / 16 daler 1620

I samband med Gustav II Adolfs bröllop med Maria Eleonora av Brandenburg den 25 november 1620 framställdes ett av den svenska stormaktstidens mest exklusiva guldmynt. Bröllopet ägde rum på slottet Tre Kronor i Stockholm, och Maria Eleonora kröntes samma år till Sveriges drottning i Storkyrkan.

Myntet brukar anges som 64 mark eller 16 daler, men katalogiseras av Kungliga Myntkabinettet som 5 dukater vilket är fel benämning då dukaterna infördes under 1650-talet. Benämningarna avser alltså inte tre olika valörer eller präglingar. Eftersom en daler motsvarade fyra mark var 16 daler likvärdigt med 64 mark.

Det bör inte betraktas som ett vanligt cirkulationsmynt. Enligt Kungliga Myntkabinettet var det sannolikt ett prakt- eller presentationsmynt, avsett att delas ut som en dyrbar gåva till särskilt utvalda personer under bröllopsfirandet. Parallellt tillverkades särskilda kastmynt i både guld och silver, vilka kastades ut till folket längs bröllopsföljet genom Stockholm.

Denna skillnad är viktig: praktmyntet var en exklusiv kunglig hedersgåva, medan kastmynten ingick i den offentliga delen av festligheterna. Tillsammans visar präglingarna hur kungamakten använde mynt och medaljer för att manifestera rikedom, legitimitet och dynastisk kontinuitet.

Präglingen utfördes i Stockholm 1620. Exemplaret i Kungliga Myntkabinettet väger 16,6 gram, har en diameter på omkring 37 millimeter och är upptaget som SM 5 i Sveriges mynt 1521–1977. Det finns i dag endast tre kända exemplar, vilket gör typen till en av Gustav II Adolfs stora numismatiska rariteter.

Det museala exemplaret bevaras i Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettets samlingar med föremålsnummer 109388_KMK.

Foto: Helena Bonnevier, Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet/SHM, licens CC BY 4.0.

16 MARK (CAROLIN) 1615

År 1615 präglades det tidigaste kända guldmyntet från Gustav II Adolfs regering. Valören var 16 svenska mark, motsvarande 4 daler, och mynttypen brukar inom numismatiken benämnas carolin. Präglingen utfördes vid Stockholms myntverk under myntmästaren Gillis Coyet den yngre.

Gustav II Adolf hade övertagit den svenska tronen efter Karl IX död 1611, men kröntes först 1617. På myntets åtsida framställs han därför inte med kunglig krona, utan med en lagerkrans kring huvudet. Den lagerkransade bröstbilden är vänd åt vänster och omges av omskriften:

GVSTAVVS ADOLF D G DES REX SVE

Förkortningen DES REX står för designatus rex, det vill säga utsedd eller vald kung. Omskriften speglar därmed kungens ställning före kröningen och gör myntet till ett tydligt numismatiskt dokument från Gustav II Adolfs tidiga regeringsår.

På frånsidan återfinns tre vapensköldar under en kunglig krona, omgivna av en pärlrand. Valören och årtalet är ovanligt tydligt utskrivna i omskriften:

XVI SVENSKE MARK 1615

Att valören anges med romerska siffran XVI och orden SVENSKE MARK visar att myntet tillhör det äldre svenska marksystemet. Det ska därför inte förväxlas med de dukater som senare blev den dominerande svenska guldvalören.

Myntet är förhållandevis litet, men representerade ett mycket högt värde. Det dokumenterade exemplaret i Uppsala universitets myntkabinett väger 5,05 gram och har en diameter på 26,08 millimeter. Stack’s Bowers exemplar väger 4,95 gram, medan Haganderexemplaret vägde 4,88 gram. De mindre viktskillnaderna mellan exemplaren är normala för tidens manuella tillverkning.

Typen är upptagen som SM 6, Hagander 65, Fr. 28 och KM 68. Den präglades endast under ett år och måste ha haft en ytterst begränsad upplaga. Stack’s Bowers anger att det sannolikt finns högst fyra exemplar i privat ägo. Därutöver finns minst ett dokumenterat exemplar i offentlig samling, vid Uppsala universitets myntkabinett, inventarienummer 102419. Formuleringen ”endast fyra kända exemplar” bör därför undvikas, eftersom det sammanlagda antalet bevarade mynt är högre än fyra.

Det senast offentligt sålda exemplaret tillhörde den berömda L. E. Bruun-samlingen och hade en dokumenterad proveniens tillbaka till J. Siökronas samling, därefter Kungliga danska mynt- och medaljsamlingen samt grevskapet Brahesminde. Myntet graderades NGC AU 53, ungefär motsvarande svensk kvalitet 1+/01, och beskrevs som problemfritt, välpräglat och med bevarad lyster.

Vid Stack’s Bowers försäljning av L. E. Bruun-samlingen den 14 september 2024 klubbades exemplaret för 60.000 euro exklusive köparprovision, från ett utrop på 20.000 euro.

Ett annat exemplar såldes genom Künker auktion 208, Hagandersamlingen del 3, lot 7519, år 2012. Det vägde 4,88 gram, bedömdes till omkring 1+/01 och klubbades för 40.000 euro exklusive köparprovision. Försäljningen uppmärksammades även i Svensk Numismatisk Tidskrift 5/2012.

Foto: Stack’s Bowers Galleries & Ponterio.

16 MARK (CAROLIN) 1624

År 1624 präglades den sista svenska runda guldmyntstypen i markvalör. Valören var 16 mark, motsvarande 4 daler, och benämndes därför i samtidens handlingar även som ett fyradalers guldmynt. Inom numismatiken brukar typen kallas carolin.

Reguljära 16-marker i guld präglades endast vid två tillfällen under Gustav II Adolfs regering, åren 1615 och 1624. Upplagorna är inte bevarade eftersom mynträkenskaperna från dessa år har gått förlorade, men handlingar från tiden ger ändå en ovanligt intressant inblick i präglingen.

Huvuddelen av guldet tros ha levererats till Stockholms myntverk av änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp, Karl IX änka och Gustav II Adolfs mor. Enligt bevarade handlingar överlämnade hon knappt 7 kilogram guld, vilket bör ha varit tillräckligt för att framställa minst 1 300 mynt. Trots den förmodade ursprungliga upplagan är endast ett mycket litet antal exemplar kända i dag.

Präglingen skedde vid Stockholms myntverk under myntmästaren Gillis Gillisson Coyet den yngre. På åtsidan avbildas Gustav II Adolf med krona och rustning, vänd åt vänster. Ovanför kungens huvud återfinns det strålande hebreiska gudsnamnet Jehova.

Frånsidan visar tre krönta vapensköldar placerade bredvid varandra. Sköldarna representerar Tre kronor, Vasaättens kärve och Folkungalejonet. Runt motivet anges valören och årtalet:

XVI SVENSKE MARK 1624

Mynten präglades med tre åtsidesstampar och tre frånsidesstampar. Den tydligaste skillnaden mellan frånsidesstamparna är hur årtalet återges. Därigenom uppstod två huvudvarianter:

Den ena varianten har det fullständiga årtalet 1624 och katalogiseras som SM 7a samt Hagander 67. Den andra har endast de två sista årtalssiffrorna 24, där tvåan kan vara utformad på ett Z-liknande sätt. Den senare katalogiseras som SM 7b och präglades med två frånsidesstampar.

Varianten med det förkortade årtalet 24 är den något mindre sällsynta av de två, men även den är en betydande raritet. Enligt Künkers genomgång är endast två exemplar i privat ägo dokumenterade. Det ena var det exemplar som ingick i Julius Haganders samling, medan det andra tillhörde Bonde på Ericsberg-samlingen.

Haganderexemplaret vägde 4,94 gram och hade tidigare ingått i bland annat Carl Johan Nordqvists, Burmesters, Israel Berghmans, Sven Svenssons och C. O. Segerdahls samlingar. Myntet var obetydligt vågigt och bedömdes till sehr schön, ungefär motsvarande svensk kvalitet 1+. Vid Künker auktion 219, lot 7021, den 30 oktober 2012 klubbades det för 26 000 euro exklusive köparprovision.

Varianten med det fullständiga årtalet 1624 är ännu sällsyntare. Endast ett exemplar i privat ägo är känt, och just detta mynt är avbildat som katalogexemplar för SM 7a. Exemplaret väger 5,04 gram och har en omfattande proveniens, däribland Bjarne Ahlström, Julius Hagander och Karl-Erik Schmitz.

Vid Myntauktioner i Sverige, auktion 29, lot 160, i september 2018 bedömdes exemplaret till kvalitet 1+. Plantsen beskrevs som bucklig, vilket är en tillverkningsrelaterad anmärkning men inte påverkar myntets extrema sällsynthet. Det klubbades för 450.000 kronor. Med auktionens köparprovision på 18,75 procent blev köparens kostnad 534.375 kronor.

Skillnaden mellan de båda varianterna är liten rent visuellt, men numismatiskt mycket betydelsefull. Det fullständiga årtalet 1624 förekommer på endast en frånsidesstamp, medan den förkortade formen 24 är känd från två stampar. För en variantsamlare är årtalets utformning därför den viktigaste detaljen vid bestämningen.

Foto: Myntauktioner i Sverige AB / Fritz Rudolf Künker GmbH & Co. KG.

10 MARK (klipping) 1626

Den 22 juli 1626 fattade riksrådet beslut om att låta prägla ett nytt svenskt guldmynt med valören 10 mark. Eftersom 4 mark motsvarade 1 daler hade myntet ett nominellt värde på 2½ daler. Till skillnad från de runda carolinerna tillverkades det som en klipping, alltså på en fyrkantig, urklippt guldplants.

Guldklippingen från 1626 blev den sista svenska guldpräglingen där valören uttrycktes i det äldre marksystemet. De runda 16-markerna hade upphört med präglingen 1624, och efter 10-marksklippingarna kom den svenska guldmyntningen i stället att inriktas på internationellt etablerade valörer.

Beslutet innehöll ovanligt detaljerade instruktioner om hur myntningen skulle genomföras. De nya 10-markerna skulle ha en något lägre finvikt än Karl IX tidigare guldklippingar. Skillnaden i fint guld angavs till ett värde av 3¾ öre per mynt. Öreuppgiften ska här förstås inom tidens äldre värde- och myntsystem och inte jämföras med det moderna öret.

När präglingen var avslutad skulle myntstamparna förstöras, så att de inte kunde användas för obehörig efterprägling. Denna försiktighetsåtgärd visar hur noggrant staten försökte kontrollera hanteringen av det värdefulla råmaterialet och den färdiga präglingen.

Även själva framställningen skulle övervakas. Riksrådet Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som senare blev riksskattmästare, anmälde sig att personligen närvara när guldet smältes och bearbetades. Hans medverkan underströk både präglingens ekonomiska betydelse och behovet av kontroll över guldets vikt och halt.

Råmaterialet kom från det kungliga hushållet. En mindre del utgjordes av guldföremål efter änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp, Karl IX änka och Gustav II Adolfs mor. Den största delen bestod emellertid av smycken och andra dyrbara prydnadsföremål som drottning Maria Eleonora av Brandenburg hade avstått från och låtit lämna till myntningen.

Att kungliga smycken och föremål på detta sätt omvandlades till mynt visar hur guldreserver kunde mobiliseras när kronan behövde omsättningsbara tillgångar. Ett prakt- eller smyckesföremål kunde smältas ned, legeras och få ett nytt liv som ett mynt med ett av staten garanterat värde.

Totalt präglades 4.685 exemplar. Trots denna förhållandevis väl dokumenterade upplaga är mynttypen i dag ytterst sällsynt. I numismatiska sammanställningar brukar endast 11 bevarade exemplar anges. Det innebär att mindre än en fjärdedels procent av den ursprungliga upplagan är känd i dag.

Myntet är påfallande litet i förhållande till sitt höga nominella värde. Exemplaret i Uppsala universitets myntkabinett väger 3,29 gram och mäter omkring 19,5 × 19,4 millimeter. Det har inventarienummer 102424 och är katalogiserat som AAH 8 samt Hagander 68. I nyare auktionskataloger anges typen vanligen som SM 7.

Myntbilden är kompakt och tydligt anpassad till den lilla fyrkantiga plantsen. På den ena sidan återfinns en krönt vasakärve, omgiven av kungens initialer och valörangivelsen. På den andra sidan står det hebreiska gudsnamnet Jehova inom en strålkrans, tillsammans med det uppdelade årtalet 1 6 2 6.

Motiven knyter myntet direkt till Gustav II Adolfs kungamakt. Vasakärven representerar den regerande dynastin, medan gudsnamnet Jehova förmedlar tanken att kungens makt och framgång vilade under Guds beskydd. Trots det begränsade utrymmet rymmer klippingen därmed både dynastisk, religiös och ekonomisk symbolik.

Det senast identifierade offentliga försäljningsresultatet kommer från Oslo Myntgalleri, auktion 41, lot 594, den 23 november 2025. Exemplaret vägde 3,32 gram och bedömdes till kvalitet 1+/01.

Auktionshuset noterade att myntet var präglat med en lätt korroderad åtsidesstamp. Detta är viktigt att skilja från korrosion på själva myntet. Anmärkningen innebär att ojämnheter från en angripen eller sliten stamp överfördes till guldplantsen redan vid präglingen och således är en del av myntets tillverkningshistoria.

Exemplaret hade ett utrop på 100 000 norska kronor och klubbades för 170.000 norska kronor exklusive köparprovision. Med Oslo Myntgalleris köparprovision på 20 procent blev köparens kostnad 204.000 norska kronor, före eventuell frakt.

Det höga priset förklaras endast till en mycket liten del av guldinnehållet. Det avgörande är kombinationen av historisk betydelse, låg överlevnadsgrad, karakteristisk klippingform och kunglig anknytning. Varje bevarat exemplar representerar dessutom en prägling vars hela tillverkningsprocess, från de kungliga guldföremålen till förstörandet av stamparna, stod under särskild statlig kontroll.

10 mark 1626 utgör därför en av de mest särpräglade svenska guldpräglingarna från Gustav II Adolfs regering. Den avslutar den svenska guldmyntningen i markvalör och bildar samtidigt en historisk länk mellan Karl IX tidigare guldklippingar och den efterföljande svenska dukatmyntningen.

Foto: Oslo Myntgalleri AS.