Under åren 1521–1524 blev Åbo en av de mest intressanta och politiskt laddade myntorterna i det svenska riket. Präglingen här speglar en dramatisk period då Finland stod mitt emellan dansk överhöghet, lokala uppror och framväxten av Gustav Vasas nya statsmakt. Mynten från Åbo är få, mycket sällsynta och präglade under två helt olika, men nära sammanlänkade, politiska skeden: upprorsrörelsen 1521–1522 och Gustav Vasas centralisering 1523–1524.
Den första fasen, åren 1521–1522, är direkt kopplad till den finska resningen mot Kristian II, en rörelse som tog form samtidigt som frihetskampen växte i Sverige. I detta vakuum började de lokala finska ledarna att slå egna mynt i Åbo. Dessa tidigaste präglingar saknar kunganamn och bär istället omskrifterna HEINRICHVS och HEINICHVS, vilket forskningen kopplar till myntmästaren Leinhart Pauwermann och gravören Philippus van Foyssych, båda verksamma i Finland redan före Gustav Vasas maktövertagande. Det rör sig om små mynt i valörerna örtug och fyrk, med mycket begränsad spridning. Varianten med HEINRICHVS är känd i endast tre exemplar, medan den felstavade HEINICHVS endast finns i fem exemplar, sällsynthetsgrader som tydligt visar att produktionen varit kort, lokal och utförd i ett läge där upprorsrörelsen behövde ett eget betalningsmedel för soldater, skatter och leveranser. Den samtidig präglade fyrken, av vilken endast sex mynt är kända, bekräftar bilden av en nödfallsprägling snarare än en etablerad myntort.
Trots sin ringa omfattning är dessa mynt historiskt betydelsefulla: de visar att Finland redan innan Gustav Vasa tog makten hade en fungerande myntorganisation och att Åbo var ett centrum där metall, hantverkare och politisk vilja kunde mobiliseras när riket var som mest splittrat. I flera moderna fyndstudier har man visat att dessa tidiga åbotyper förekommer i svenska jordfynd, vilket bekräftar att de cirkulerade tillsammans med samtida upprorsmynt från Dalarna och Götaland.
När Gustav Vasa väl blivit vald till riksföreståndare 1523 inleds den andra fasen i Åbos myntning. Nu slås mynt inte längre av en regional upprorsrörelse, utan i kunglig regi och med tydligt formellt bildspråk. Myntmästaren Leinhart Pauwermann och gravören Philippus van Foyssych fortsätter sitt arbete men nu under kronans kontroll. Åbo blir därmed en integrerad del av Gustav Vasas nya myntsystem, som samtidigt etableras i Stockholm, Uppsala, Arboga och Västerås.
Präglingen under 1523–1524 består av 1 öre och 1 fyrk, där örena är särskilt viktiga som tidiga exempel på hur Gustav Vasa via myntbilden betonade sin nya ställning. Årtalet 1523 års öre bär omskriften GVBERNAT SVERINRI – MONE NOVA ABO 1523, vilket framställer Gustav som riksföreståndare snarare än kung, en titel som exakt motsvarar hans maktposition vid präglingsögonblicket. Endast två exemplar av denna typ är kända. Året efter, 1524, ändras vapenskölden till en kombination av Tre Kronor och de korslagda dalpilarna, vilket knyter samman rikets centrala och regionala symboler. Denna typ är känd i endast tre exemplar. Den unika fyrken utan årtal från samma period finns bevarad i Helsingfors.
Det som gör Åbo under dessa år så historiskt intressant är att myntningen fungerar som en spegel av rikets politiska förändring: från regional revolt till stabilisering under en ny centralmakt. Där mynten först var ett uttryck för ett lokalt uppror, blir de under 1523–1524 ett instrument för att infoga Finland i Gustav Vasas statsbygge. Samtidigt är mängderna så små och spridningen så begränsad att varje enskilt mynt i dag fungerar som ett originaldokument över denna korta men avgörande tid i rikets historia.
Med sina två faser, uppror och kunglig legitimering, ger Åbomyntningen från 1521 till 1524 en ovanligt tydlig inblick i hur ekonomi, regional identitet och politisk makt smälte samman i en tid då det svenska riket höll på att födas på nytt. Mynten är få, men deras historia är desto större.
Den 1 örtug utan år från Åbo är ett av de mest särpräglade mynten från tidigt 1500-tal och skiljer sig tydligt från Gustav Vasas kungliga präglingar. Den slogs omkring 1521–1522, under en tid då Finland befann sig i ett politiskt tomrum och den lokala administrationen tvingades ta egna initiativ. Myntet bär omskrifterna HEINRICHVS respektive HEINICHVS, två former av samma namn som forskningen kopplar till myntmästaren Leinhart Pauwermann, verksam i Åbo redan före Gustav Vasas maktövertagande. Gravören var Philippus van Foyssych, en av de mest erfarna stämpelskärarna i regionen, vilket också avspeglas i myntets oväntat välgjorda detaljer.
Örtugen är slagen i silver med en vikt på cirka 1,46 gram och en silverhalt på 46,9%, vilket är förvånansvärt hög kvalitet för ett mynt präglat i en tid av oro och osäkerhet. Framsidan visar en sköld med Tre Kronor omgiven av den latinska omskriften SCS HEIN(R)ICHVS:E·B, utförd i tidstypisk uncialstil. Baksidan bär ett stort kronat A som tydligt markerar Åbo som myntort, omgiven av texten MONETA ABOSIENS, vilket är den äldsta kända formella benämningen av Åbo i myntsammanhang. Kombinationen av rikssymbolik och lokal signatur gör myntet unikt i svensk-finsk mynthistoria.
De två varianterna är båda extremt sällsynta. HEINRICHVS, dokumenterad i endast tre exemplar, har visat sig vara den variant som genererar störst intresse. Det hittills bästa exemplaret, graderat till 1+/01, klubbades via MISAB 19 år 2016 för hela 182.000 SEK (+18,75%), ett resultat som placerar den bland de dyraste kända småvalörerna från tidig Vasatid. Den något vanligare typen HEINICHVS, känd i fem exemplar, såldes senast via MISAB 46 år 2025, då i kvalitet 1+, för 62.000 SEK (+18,75%).
Det som gör dessa mynt särskilt viktiga är att de representerar Finlands äldsta säkra myntning och visar att Åbo hade både organisation och hantverksskicklighet för att framställa egna silvermynt redan innan Gustav Vasa hunnit etablera sin centraliserade maktstruktur. Fyndmaterial från Sverige visar dessutom att örtugerna cirkulerade långt utanför Finland, vilket bekräftar att de fungerade som legitim valuta inom hela riket snarare än som rent lokala nödfallsmynt.




Den fyrk utan år, präglad i Åbo omkring 1521–1522, är ett av de tidigaste och mest anspråkslösa men samtidigt historiskt betydelsefulla mynt som tillverkades på finsk mark. Myntet saknar helt kungliga attribut och tillhör den lilla grupp av valörer som producerades lokalt innan Gustav Vasa hunnit etablera en centraliserad myntorganisation i Finland. Det är ett mynt från en tid då Åbo behövde egna betalningsmedel för vardagliga transaktioner, soldatlöner och lokala uppbörder.
Fyrken är liten till formatet, omkring 0,9 gram och cirka 18 millimeter, och präglad med enkla symboler som visar att funktion varit viktigare än konstnärlig utformning. Just denna enkelhet gör den särskilt avslöjande för sin tid: den vittnar om en myntning driven av praktiskt behov snarare än kunglig representation.
Endast åtta exemplar av fyrken är kända i dag, och trots sin blygsamma framtoning finns några av dem i förvånansvärt gott skick. Det bäst bevarade myntet håller kvalitet 01, vilket är anmärkningsvärt för en prägling från upprorsåren. Det senaste exemplar som sålts på auktion klubbades via Myntkompaniet 37 år 2026, då i kvalitet 01, för 34.000 SEK (+21%), ett resultat som tydligt visar att även de enklaste valörerna från Åbos tidigaste myntning är högt eftertraktade av samlare och forskare.


När Gustav Vasa tog makten 1523 organiserades Åbo som myntort om i kungens tjänst, och det är under denna korta och närmast experimentella period som de två kända 1-örestyperna 1523 och 1524 slogs. Produktionen leddes av myntmästaren Leinhart Pauwermann, medan Philippus van Foyssych stod för stämpelsnittet, samma hantverkare som tidigare skurit upprorspräglingarna några år tidigare, men nu med uppdraget att skapa en officiell kunglig prägling för rikets östra del.
1 öre 1523 är den första och mest ikonografiskt uttrycksfulla. Åtsidan visar en stående Gustav Vasa i full rustning, med ett upplyft svärd i höger hand, delvis innanför en ornamenterad cirkel. Mellan kungens fötter syns det lilla Vasasvärtet, som just under dessa år började etableras som en rikssymbol. Omskriften är satt i latinsk uncialskrift:
GVBERNAT · SVERI · RI ·
vilket översätts till ”Riksföreståndare över Svea rike”, en exakt återgivning av hans officiella titel innan han formellt blev kung.
Frånsidan domineras av en krönt sköld med Tre Kronor, där ett stort A i centrum markerar Åbo som myntort. Under skölden löper ett långarmskors som delar omskriften i fyra segment, en stilistiskt unik konstruktion för tidig Vasatid. Texten lyder:
· MONE · | NOVA | · ABO · | 15Z3,
vilket betyder ”Åbos nya myntning 1523” och tydligt deklarerar att detta är den första kungliga präglingen från Finland. Diameter och vikt varierar något mellan exemplaren, från 29–31 mm och 2,66–4,39 g, vilket avspeglar en prägling där flera stämpel- och flanformat varit i bruk trots den minimala upplagan.
Totalt är endast två exemplar kända av 1 öre 1523 (RRRR). Det senast omsatta, och samtidigt det bäst bevarade, dök upp på Coins.ee auktion 61 år 2023 i kvalitet 1+. Myntet var visserligen perforerat, men trots detta nådde det ett slutpris på 6.060 euro exklusive provision, vilket tydligt visar hur eftertraktad denna typ är även i kompromissat skick. Det andra kända exemplaret, graderat till 1/1+ men med kraftig korrosion, såldes senast via MISAB 34 år 2020 för 76.000 SEK (+18,75 %).
Året därpå följer 1 öre 1524, känt i endast tre exemplar (RRR). Layouten bygger till stor del på föregående års modell men uppdateras med ett nytt och mer utvecklat bildspråk: vapenskölden på frånsidan förenar nu Tre Kronor med korslagda dalpilar, en symbolisk kombination som knyter samman rikets centrala heraldik med Gustav Vasas maktbas i Dalarna. Omskriften G GVBERNA SWEDENRI – MONE NOVA ABO 1524 visar samtidigt en språklig och titulär utveckling i takt med att Gustav Vasa befäste sin ställning som rikets överhuvud.
Det senaste omsatta exemplaret av de tre, graderat till kvalitet 2, klubbades via MISAB 43 år 2023 för 20.000 SEK (+18,75 %). Det bäst bevarade exemplaret av typen är graderat till 1/1+, men har inte varit ute på marknaden i modern tid.




Den odaterade fyrken från Åbo, unik i Helsingfors och upptagen som typ SM 104, hör till den lilla men historiskt betydelsefulla grupp av mynt som präglades under Jakob Richerdes myntorganisation i Åbo 1523–1524. Det är en period då Gustav Vasa precis hade etablerat sin kungliga kontroll över Finland, och där Åbo snabbt omorganiserades till en fungerande myntort under kronans ledning. Just därför är denna lilla fyrk ett av de tydligaste vittnesbörden om hur den nya Vasastaten började ta form i riksdelens östra centrum.
Att fyrken saknar årtal är inte ovanligt i denna fas. Den tidigaste delen av Richerdes produktion blandar daterade och odaterade typer, och de minsta valörerna fick ofta enklare stämpelutförande trots att de ingår i samma myntorganisation. Det unika exemplar som finns bevarat i Helsingfors har en svag men fullt identifierbar stämpelbild, och både bokstavsformer och ikonografi överensstämmer exakt med örena från 1523–1524, vilket gör fyrken till den lägsta valören i Åbos första officiella kungliga myntserie.
Eftersom fyrken endast finns i ett enda känt exemplar saknar vi helt försäljningshistorik, och typen har aldrig erbjudits på auktion i modern tid. Den är därför inte bara en raritet av högsta graden – den är ett unikt dokument från den första organiserade myntproduktionen i Finland under Gustav Vasas styre. I kombination med örena från 1523 och 1524 utgör fyrken den fullständiga valörlinjen från Jakob Richerdes myntning, ett kort men avgörande skede som markerar när Åbo för första gången blev en officiell myntort i det nya svenska riket.
Bild lånad från Nya SM-boken

