svenska myntarkivet - gustav vasa
stockholmgyllen 1523 och 1528
1 och 1/2 mark präglade i Stockholm under Gustav Vasa tillhör de mest symboliska silvermynten från 1500-talets Sverige. Med kungens porträtt i rustning, svärd, riksäpple och Vasaättens sköld, förmedlar de maktens nya ansikte efter reformationen. Omskriften “GOSTAVS D G SVECORVM REX” och frånsidans “MONETA NOVA STOCKHOLM” markerar en ny början, både politiskt och ekonomiskt. Dessa mynt är mer än betalningsmedel: de är präglade uttryck för ett nytt rike, där Stockholm blivit centrum för kungens auktoritet och kontroll. I dag räknas de till de mest eftertraktade objekten i svensk numismatik.
½ gyllen 1523
Halvgyllen 1523 tillhör utan tvekan de mest mytomspunna och betydelsefulla mynten i hela den svenska mynthistorien. Det är ett unikt exemplar, vars existens knyter samman några av de mest avgörande händelserna under Gustav Vasas maktövertagande, samtidigt som dess ursprung fortfarande omges av vetenskaplig osäkerhet.
Myntet blev först känt i den numismatiska litteraturen genom Bror Emil Hildebrand år 1874, och behandlades därefter mer ingående av hans son Hans Hildebrand i verket om de svenska medeltidsmynten från 1887. Det var Hans Hildebrand som fastställde valören till halvgyllen, baserat på antagandet att åtta gyllen motsvarade en lödig mark silver, vilket skulle ge en gyllenvikt om drygt 26 gram.
Senare behandlades myntet av Thore Gustaf Appelgren, som i sin genomgång av Gustav Vasas mynt föreslog att det bladformade tecknet i frånsidans omskrift kunde kopplas till myntmästaren Anders Hansson. Han förde även fram teorin att myntet kan ha präglats i samband med Gustav Vasas intåg i Stockholm kring midsommar 1523, en tolkning som dock ifrågasatts i modern forskning.
Myntets proveniens kan spåras långt tillbaka. Redan i slutet av 1700-talet finns det dokumenterat i den legendariske samlaren Daniel Georg Neschers anteckningar. I hans handskrivna katalog beskrivs myntet som:
”Dick-penning, väger 15/16 lod. Ytterst sällsynt och verkar inte finnas i någon annan samling. Mycket vacker och välbevarad.”
Efter Neschers försäljning av sin samling år 1808, inför det ryska invasionshotet, kom myntet att ingå i den berömda Bonde-samlingen på Ericsberg, där det förblev i närmare två sekler. Därefter har det passerat genom några av de mest prestigefulla samlingarna i modern tid:
Nescher → Bonde (Ericsberg) → Nordlinds Bonde 5 (2009) → Andreas Kaiser / Künker → Künker 285 (2017) → OF:s samling → Oslo Myntgalleri 40 (2025) → Cocitos samling
Myntet håller en mycket hög kvalitet, bedömd till 1+/01, och har uppnått anmärkningsvärda resultat på marknaden:
275.000 SEK (Nordlinds Bonde 5, 2009)
55.000 euro (Künker 285, 2017)
900.000 NOK (Oslo Myntgalleri 40, 2025)
Trots denna väldokumenterade historia är myntets tillkomst fortfarande höljd i viss osäkerhet, vilket endast ökar dess fascination. På åtsidan framställs Gustav Vasa i helfigur, iförd rustning och mantel, med krona, svärd och riksäpple, tydliga symboler för kunglig makt. Mellan fötterna återfinns Vasaättens sköld, och omskriften lyder:
GOSTAVS D G SVECORVM GVB
(”Gustav av Guds nåde, Sveriges riksföreståndare”)
Att Gustav ännu tituleras riksföreståndare innebär att myntet måste ha präglats före hans formella kungaval den 6 juni 1523.
På frånsidan ses det stora krönta riksvapnet, omgivet av omskriften:
MONETA NOVA STOKOL 1523
(”Nytt mynt Stockholm 1523”)
Detta väcker en särskilt intressant fråga, då Stockholm ännu inte hade fallit i Gustavs händer vid denna tidpunkt, staden kapitulerade först den 17 juni 1523. Att myntet ändå bär myntorten ”STOKOL” talar starkt för att detta var ett medvetet propagandaval, där man symboliskt markerade kontroll över riket innan den faktiskt var fullbordad.
En mer sannolik tolkning än den traditionella är därför att myntet kan kopplas till hövdingamötet i Strängnäs i början av juni 1523, där Gustav valdes till kung med stöd av de lübska representanterna. I denna politiskt laddade situation kan myntet ha fungerat som ett representations- eller propagandamynt, möjligen präglat i fältläger vid exempelvis Brunkeberg eller Södermalm, eller i Svartsjö, där Gustav tidigare haft kontroll och fört förhandlingar.
1 gyllen 1528
1 gyllen 1528 är ett av de mest betydelsefulla och omdiskuterade silvermynten från Gustav Vasas regering och räknas till de största rariteterna inom svensk numismatik. Med en vikt omkring 26 gram representerar myntet Sveriges första verkliga stormynt och utgör samtidigt ett av de främsta uttrycken för den nya kungamakt som växte fram efter befrielsekriget.
Stormyntet präglades i Stockholm år 1528, endast fem år efter att Gustav Vasa valts till kung i Strängnäs. Under de mellanliggande åren hade den nya regimen successivt konsoliderat sin makt och lagt grunden för ett självständigt svenskt kungarike. En avgörande milstolpe blev Västerås riksdag 1527, där kronan övertog stora delar av kyrkans rikedomar och därmed skapade de ekonomiska förutsättningarna för ett starkare centralstyre. Kort därefter, den 12 januari 1528, kröntes Gustav Vasa i Uppsala domkyrka, en ceremoni som markerade den definitiva etableringen av Vasadynastin.
Det är mot denna bakgrund som 1 gyllen 1528 ska förstås. Myntet är långt mer än ett betalningsmedel, det är ett praktmynt som förmedlar kungens makt, rikets självständighet och den nya statens legitimitet. Den traditionella uppfattningen är att stormyntet präglades i samband med kröningen och fungerade som ett kröningsmynt, möjligen även som ett kastmynt. Stöd för denna tolkning finns hos 1600-talshistorikern Erik Jöransson Tegel, som berättar att Gustav Vasa vid kröningshögtiden lät "utkasta guld, daler och penningar" till folket. Under större delen av 1800- och 1900-talet accepterades denna tolkning av ledande svenska numismatiker såsom Bror Emil Hildebrand, Nils Ludvig Rasmusson, Thore G. Appelgren och Lars O. Lagerqvist.
På åtsidan avbildas Gustav Vasa stående i helfigur, iklädd rustning och mantel, krönt och med svärd samt riksäpple i händerna – symboler för hans världsliga och gudomliga auktoritet. Mellan hans fötter återges Vasaättens vapensköld med det karakteristiska vasakärvet. Omskriften lyder:
GOSTAVS · D · G · SVECORVM · REX
"Gustav av Guds nåde, Sveriges konung."
På frånsidan återges det stora riksvapnet under kunglig krona med omskriften:
MONETA NOVA STOKOL 1528
"Nytt mynt, Stockholm 1528."
Hela kompositionen är ett tydligt propagandaprogram där Gustav Vasa framställs som Sveriges legitime härskare och grundaren av en ny kungamakt.
Debatten om stormyntets autenticitet
Stormyntets ursprung kom att bli föremål för en av svensk numismatiks mest omfattande forskningsdebatter. År 1988 publicerade Yngve Almer och Ingemar Carlsson en studie där de ifrågasatte stormyntets äkthet och framförde teorin att myntet istället kunde vara en produkt från 1600-talets senare hälft. De hänvisade bland annat till gravyrstil, relief, vikt och präglingsteknik, vilka enligt deras mening inte överensstämde med Gustav Vasas övriga myntning.
Denna teori bemöttes grundligt av Ulf Ottosson i en omfattande studie publicerad i tidskriften Myntningen nr 3/4 år 1994, vilken fortfarande utgör den mest detaljerade tekniska analys som genomförts av mynttypen.
Ottossons viktigaste argument bygger på en omfattande stampstudie. Genom att analysera samtliga då kända stormynt – ett guldavslag, fyra helgyllen och fem halvgyllen, kunde han rekonstruera hela präglingsförloppet. Analysen visade att samtliga helgyllen präglats med en gemensam åtsidesstamp, som successivt utvecklade tre tydliga slitningsstadier, kombinerad med två olika frånsidesstampar. En sådan naturlig utveckling av stampskador är enligt Ottosson mycket svår att återskapa genom en senare förfalskning och talar istället starkt för en verklig myntproduktion under år 1528.
Ottosson jämförde dessutom stormyntets gravyr med de samtida örena från 1528 och fann ett stort antal gemensamma detaljer. Sveakronornas utformning, årtalssiffrorna, vasakärven, korsornamentiken och flera bitecken överensstämmer i hög grad med de ören som Thore G. Appelgren tidigare klassificerat som "stil 3". Enligt Ottosson visar detta att samma gravör eller åtminstone samma myntverk sannolikt låg bakom både stormyntet och de reguljära silvermynten.
Även stormyntets vikt analyserades. Helgyllenen väger omkring 25–26 gram, vilket tidigare ansetts avvika från samtida mynt. Ottosson visar däremot att vikten väl överensstämmer med flera samtida stormynt från bland annat Livländska orden under Walter von Plettenberg samt från Tyska orden i Preussen. Den påstått avvikande vikten är därför fullt rimlig i ett centraleuropeiskt sammanhang.
Han granskar också de tekniska invändningarna kring relief, stampställningar och präglingsteknik och konstaterar att motsvarande detaljer återfinns på flera samtida europeiska mynt. Några säkra tekniska bevis för en 1600-talsdatering finns därför inte.
Slutligen ställer Ottosson den avgörande frågan: om stormyntet verkligen vore en senare förfalskning, vem skulle då ha tillverkat det, när och varför? Något trovärdigt svar har aldrig kunnat presenteras. Tvärtom menar han att myntets dokumenterade förekomst i äldre samlingar och den logiska stampkedjan talar starkt för en samtida prägling.
Han sammanfattar därför sin studie med den formulering som fortfarande är den mest citerade i debatten:
"Gustav Vasas kröningsmynt från 1528 får anses vara präglat 1528, tills motsatsen bevisats."
Det bör samtidigt betonas att detta är Ottossons vetenskapliga slutsats. Frågan är fortfarande omdiskuterad, men hans stampstudie utgör idag det starkaste tekniska argumentet för stormyntets autenticitet.
Kända exemplar och proveniens
Idag känner man till fyra helgyllen i silver från år 1528. Det bäst bevarade exemplaret håller kvalitet 01 och har en av de mest imponerande provenienskedjorna inom svensk numismatik.
Myntet tillhörde ursprungligen Kungliga Myntkabinettet, men blev år 1891 föremål för ett uppmärksammat byte med skalden och storsamlaren Carl Snoilsky. Snoilsky hade en av 1800-talets främsta samlingar av svenska mynt och när han år 1878 sålde huvuddelen av sin samling till A.W. Stiernstedt behöll han endast nio av sina största rariteter, däribland ett ½ gyllen 1528. Eftersom detta mynt saknades i Kungliga Myntkabinettets samlingar genomfördes ett byte där Snoilsky istället erhöll museets bästa exemplar av 1 gyllen 1528, medan museet fick hans unika halvgyllen.
Efter Snoilskys bortgång såldes myntet på Bukowski Auktion 155 år 1903, där det förvärvades av den danske storsamlaren Lars Emil Bruun. När Bruuns berömda samling började skingras efter hans död såldes myntet vidare på Adolf Hess auktion "Bruun del I" år 1914, där det köptes av den tyske samlaren Herman Vogel.
Vid Vogels bortgång år 1926 införlivades stormyntet i Gunnar Ekströms legendariska samling, där det kom att förbli under mer än fyrtio år. Efter Gunnar Ekströms död övergick myntet till hans änka Vera Ekström, som behöll det fram till Ahlström Auktion 35 år 1987. Där klubbades det för 380.000 kronor, exklusive provision.
Den nye ägaren blev Karl-Erik Schmitz, som två år senare lät sälja myntet via SBC och Spinks auktion i Zürich, lot 22, år 1989. Därefter ägdes myntet under en kortare period av Ulf Ottosson, vars tekniska studier senare kom att spela en avgörande roll i autenticitetdebatten. Efter Ottosson passerade myntet vidare till den amerikanske samlaren Louis Collins och därefter till Heritage Rare Coin Gallery. Efter ytterligare ett kortare, idag okänt, ägarled dök myntet upp på Svenska Bokauktionsverket Auktion 28 år 1991, där det köptes av Julius Hagander.
Hos Hagander kom myntet att ingå i en av Sveriges främsta privata myntsamlingar under två decennier. När samlingen såldes på Künker Auktion 196, Hagander II år 2011 bekräftades åter myntets unika status som ett av de mest betydelsefulla svenska silvermynten från 1500-talet.
Provenienskedja:
Kungliga Myntkabinettet → Carl Snoilskys samling (1891–1903) → Bukowski Auktion 155 (1903) → Lars Emil Bruuns samling (1903–1914) → Adolf Hess, "Bruun del I" (1914) → Herman Vogels samling (1914–1926) → Gunnar Ekströms samling (1926–1969) → Vera Ekström (1969–1987) → Ahlström Auktion 35 (1987) → Karl-Erik Schmitz (1987–1989) → SBC & Spinks, Zürich, lot 22 (1989) → Ulf Ottosson → Louis Collins (USA) → Heritage Rare Coin Gallery → okänd ägare → SBV Auktion 28 (1991) → Julius Haganders samling (1991–2011) → Künker Auktion 196 – Hagander II (2011) → okänd ägare.
Ytterligare två exemplar har länge funnits bevarade i Kungliga Myntkabinettets samlingar. Ett av dessa härstammar från de Geer/von Platens samling, som testamenterades till museet före 1888 med uttryckligt villkor att samlingen inte fick skingras. Därför användes museets andra exemplar vid bytet med Snoilsky.
Ett fjärde exemplar kan följas genom äldre auktionskataloger: Oldenburg nr 294 → Bukowski Auktion 113, lot 352 (1898) → Bonniers samling → Holmberg Auktion 70 (1906). Detta exemplar kom senare att ifrågasättas av Thore G. Appelgren, som enligt uppgift betraktade det som en förfalskning. Om den bedömningen är riktig kan det förklara varför exemplaret inte längre räknas bland de idag accepterade stormynten.
Med sin extrema sällsynthet, sitt nära samband med Gustav Vasas kröning och den omfattande forskningsdebatt som omger dess ursprung intar 1 gyllen 1528 en unik plats i svensk mynthistoria. Det är inte bara ett av Sveriges mest sällsynta silvermynt, utan också ett av de mest betydelsefulla dokumenten över den svenska statens födelse under Vasatiden.
Exemplaret nedan ligger bevarat på KMK under föremålsnummer 106593_KMK
½ gyllen 1528
1/2 Gyllen präglad i Stockholm år 1528 är ett av de mest mytomspunna silvermynten i den svenska mynthistorien. Myntet väger 13,14 gram, har en diameter på cirka 38 mm, en silverhalt på 93,7 %, och saknar känd samtida myntordning – något som ytterligare ökar dess aura av exklusivitet och mystik. Det klassificeras som RRRR i samlarkretsar, vilket innebär att endast ett känt exemplar existerar.
Präglingen skedde under ledning av myntmästare Herman Fossert vid Stockholms myntverk, vilket bekräftas av frånsidans omskrift: "MONETA NOVA STOKOL 1528". På åtsidan återfinns Gustav Vasa i helfigur, med rustning, mantel, krona, svärd och riksäpple, och mellan fötterna syns Vasaättens heraldiska sköld med den ikoniska vasen. Omskriften lyder: "GOSTAVS D G SVECORVM REX" – Gustav av Guds nåde, Sveriges konung.
Det unika exemplaret har en provenienskedja som spänner över tre århundraden. Det tros ha tillhört Elias Brenners samling (†1717) och såldes senare till J.F.H. Oldenburg, som i sina kataloger markerade detta mynt med asterisk, en symbol han använde för att visa att objekten kom från just Brenner. Därefter såldes myntet via Bukowski auktion 113 (lot 394, 1898) till Lars Emil Bruun, vars samling räknas till en av Nordens största och mest betydelsefulla. Efter Hess auktion i Frankfurt 1914, förvärvades det av Axel Lagerman, därefter av Israel Berghman, och sedan vidare till den legendariske amerikanske samlaren Virgil Brand, via Schulmans Mynthandel i Amsterdam.
Efter Brands död 1926 ärvdes myntet av hans bror Horace Brand, som sålde det vidare till Capitol Coins i New York, varifrån det via Hess i Luzern köptes tillbaka till Sverige av Gunnar Ekström år 1947. Efter Ekströms död fanns det i änkan Vera Ekströms ägo, fram till Ahlström auktion 8 (1975) där det såldes för 125.000 kronor exklusive provision, ett mycket högt pris för tiden. Därefter passerade myntet genom händerna på Berndt Ahlström, Jernbeck och såldes återigen på Ahlström auktion 58 (1998), sedan dess är dess nuvarande ägare okänd.
Ett citat från Ahlström auktion 35 kastar ytterligare ljus över dess betydelse:
”Skalden Carl Snoilsky hade en av de bästa samlingarna av svenska mynt på 1800-talet. När han 1878 sålde sin samling till Stiernstedt behöll Snoilsky 9 rariteter, bl.a. 1/2 Gyllen 1528. Detta mynt saknades på KMK och 1891 skedde ett byte så att Snoilsky i stället erhöll KMK:s bästa ex av deras båda 1 Gyllen 1528.”
Ytterligare ett möjligt exemplar har omnämnts, möjligen från Gotthard Minus samling, såld i Riga 1874 och därefter i Carl Snoilskys ägo, men det har aldrig verifierats med bild eller katalognotis, vilket gör det hypotetiskt.
Exemplaret nedan ligger bevarat på KMK under föremålsnummer 106594_KMK
