svenska myntarkivet - gustav vasa

SVARTSJÖDALER 1542 - 1550

Svartsjödalern, även kallad Salvatorsdalern, är ett av de mest ikoniska silvermynten från Gustav Vasas regeringstid och speglar både hans kungamakt och den religiösa prägel som genomsyrade epoken. Myntet började präglas 1542, samma år som det stora Dackeupproret bröt ut i Småland. För att centralisera makten och mynttillverkningen flyttade Gustav Vasa myntverket från Västerås till det kungliga slottet i Svartsjö, beläget vid Mälarens strand strax väster om Stockholm. Här slogs dalrar regelbundet fram till 1550.

Dalern hade ett högt metallvärde och var avsedd att fungera som ett internationellt handelsmynt. Den svenska dalern hämtade sin förebild från den tyska "taler", som började präglas i Joachimsthal (nuvarande Tjeckien) år 1518, och etablerades i Sverige genom Gustav Vasas reformer 1534.

På åtsidan av Svartsjödalern ser vi kungen i profil, med kortklippt hår, mustasch och skägg, iförd rustning och kungliga attribut: krona, svärd och riksäpple. Framför honom syns riksvapnet i sköld, omgivet av omskriften som anger hans namn och titel. Denna nya typ av kungabild tillskrivs sannolikt Jakob Binck, en tysk konstnär som under en tid verkade vid Gustav Vasas hov.

Frånsidan visar en stående bild av Frälsaren, Salvator Mundi, med mantel och riksglob – ett motiv med stark religiös symbolik. Omskriften lyder ”SALVATOR MUNDI ADIUVA NOS”, vilket betyder ”Världens frälsare, hjälp oss”. Detta är samma tema som på den tidigare Västeråsdalern från 1540, där omskriften löd ”OMNIS POTESTAS A DEO” – ”All makt kommer från Gud”. Motivet blev så centralt att det kom att prägla svenska dalrar ända fram till drottning Kristinas regeringstid.

Gravörarbetet utfördes främst av Ulrich från Nürnberg (1541–1546), en av Gustav Vasas viktigaste konstnärliga samarbetspartners, och från 1546 av Erik Olofsson, som tog över ansvaret för stamparnas utformning. Myntmästare var Hans Hansson, vars myntmästarmärke var ett litet ekollon. Skillnaderna mellan gravörernas stilar är subtila men urskiljbara, Ulrich använde 5–6 stora ädelstenar i kronringen, medan Olofsson valde 12 mindre stenar, och sveakronornas form skiljer sig lätt.

I fråga om volym präglades tiotusentals exemplar vissa år: exempelvis 96.936 dalrar år 1545. Vissa varianter, särskilt de där Erik Olofsson graverat båda sidorna, är dock RRRR-klassade och mycket sällsynta. År 1546, det år då dalern i denna monter är slagen, skedde övergången mellan de två gravörerna. Myntet representerar alltså både konstnärlig skicklighet och övergången i ett rike i förändring.

Svartsjödalrarna från Gustav Vasa är bland de mer lättillgängliga dalrarna, men ändå mycket eftertraktade. Många exemplar har varit monterade eller har präglingsfel, vilket gör att felfria exemplar sticker ut och betingar ett betydligt högre pris. Ett välcentrerat och välbevarat mynt är ett drömobjekt för varje samlare.

SVARTSJÖDALER 1546

Mellan 1546 och 1550 är det mycket få Svartsjödalrar som har ”kommit upp till ytan”. Under denna period började man experimentera med olika åtsidor, präglade med antingen Ulrichs eller Erik Olofssons kungakronor. Skillnaderna i stil är subtila, men sveakronorna avslöjar gravören: Ulrichs kronor är bredare och placerade till vänster i motivet, medan Olofssons är smalare och placerade till höger. Även på kungens krona syns skillnader, Ulrich graverade 5–6 stora ädelstenar, medan Olofsson använde 12 mindre.

Ett känt exemplar med Ulrichs breda kronor finns idag i privat ägo, i kvalitet 1/1+, med anmärkningen ”små hack på frånsidan” och såldes senast via Künker auktion 208 "Hagander 3" år 2012 för 18.000 euro exklusive provision.

En variant med Olofssons smala kronor har ännu inte lokaliserats.

SVARTSJÖDALER 1547

1547 års Svartsjödaler är ett av de mest undflyende objekten i Gustav Vasas dalerprägning. Inget exemplar är idag dokumenterat i privat ägo, vilket gör året särskilt gåtfullt i samlarkretsar. Det enda belagda exemplaret med bild återfinns på Kungliga Myntkabinettet, med föremålsnummer 106815_KMK. Detta mynt är tydligt daterat till 1547, där den något otydliga dateringens ”46” anas i slaget, och är av varianten med Erik Olofssons smala kronor, vilket avslöjas av detaljarbetet på sveakronorna och kungakronans distinkta ädelstensdekor.

Utöver detta finns ytterligare ett exemplar registrerat på KMK, men utan bild, vilket lämnar utrymme för fortsatta tolkningar och upptäckter

SVARTSJÖDALER 1549

1549 års Svartsjödaler erbjuder en tydlig inblick i de stilistiska skillnaderna mellan de båda gravörerna Ulrich från Nürnberg och Erik Olofsson, vars arbete präglade myntbilden under Gustav Vasas senare år. Trots att inga kända exemplar från detta årtal har dokumenterats i privata samlingar, finns två distinkta varianter bevarade på Kungliga Myntkabinettet.

Den ena, med Ulrichs breda kronor och årtalet 4-9, återfinns under föremålsnummer 106819_KMK, medan den andra, med Olofssons smala kronor och årtalet 49, är registrerad som 106818_KMK.

SVARTSJÖDALER 1550

Den sista upplagan av Gustav Vasas heldalrar från myntverket i Svartsjö präglades år 1550, och slogs med två olika kronvarianter, en med Ulrichs breda kronor och en med Olofssons smala. Den vanligaste är varianten med Ulrichs kronor, där det senaste kända exemplaret såldes via Oslo Myntgalleri 41 hösten 2025 i kvalitet 1+, med ett slutpris på 55.000 NOK exklusive provision. Varianten med Olofssons smalare kronor är betydligt ovanligare och endast fyra exemplar har hittills dokumenterats. Det senast kända såldes av Myntkompaniet 22 år 2022 i kvalitet 1/1+, och nådde ett pris på 4.131 euro ex provision. Med denna upplaga avslutas präglingen av Gustav Vasas heldalrar i Svartsjö.