svenska myntarkivet - karl xv

1 carolin / 10 francs (1868 - 1872)

Som ett närmast experimentellt projekt, och på initiativ av André Oscar Wallenberg (1816–1886), grundare av Stockholms Enskilda Bank, präglades under åren 1868–1872 ett svenskt guldmynt med valören 1 CAROLIN, 10 francs. Syftet var att skapa ett svenskt mynt som harmoniserade med den latinska myntunionens standard, vilket skulle underlätta handel och ekonomiskt samarbete med kontinentala länder som Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz.

Under senare delen av 1860-talet fördes en livlig debatt om Sveriges myntsystem. Wallenberg förespråkade att Sverige skulle ansluta sig till den latinska myntunionen, som grundades 1865 och baserades på både guld och silver. Ett kilogram myntguld (900/1000) motsvarade 3.100 francs, medan ett kilogram myntsilver (900/1000) motsvarade 200 francs i femfrancsmynt, med en fast växelkurs mellan metallerna på 1:15,5.

Systemet var dock instabilt, eftersom värdeförhållandet mellan guld och silver förändrades på världsmarknaden, särskilt efter nya guldfyndigheter i Australien och Kalifornien. Detta skapade möjligheter till arbitrage och bidrog till osäkerhet inom unionen.

Trots dessa risker drev Wallenberg igenom beslutet om en svensk motsvarighet till 10-francsmyntet. Riksdagen godkände präglingen i maj 1868, och den 31 juli utfärdades en kunglig förordning som fastslog att myntet, 1 Carolin, skulle ges ut från och med 1 oktober samma år.

Den sista dukaten slogs vid guldsmältningen den 29 maj 1868, och redan i september samma år började man prägla de nya carolinerna vid Myntverket i Stockholm. Intresset var stort: Dagens Nyheter rapporterade den 8 oktober 1868 om en ”liflig omsättning i riksbankens vexlingskassa”, där nyfikna stockholmare köade för att få ta del av de nya mynten.

Carolinmyntet innehöll 2,9032 gram guld och motsvarade 7 riksdaler och 10 öre riksmynt, vilket gjorde det något mindre än den äldre dukattypen, som innehöll 3,4006 gram guld. Dukaten motsvarade 8 riksdaler och 25 öre, en värdering som i stort sett varit oförändrad sedan 1600-talet och som speglade guldets stabila värde.

Trots en entusiastisk start möttes carolinen snart av skepsis. I en insändare i Nya Dagligt Allehanda 1872 konstaterades att myntet ”ingenstans mottogs” i länder som Tyskland, Italien och Frankrike. Efter fransk-tyska kriget (1870–1871) och den latinska unionens försvagning tappade projektet helt sin relevans.

Totalt präglades 81.202 caroliner, varav majoriteten under de två första åren. När Sverige 1873 införde guldmyntfot och anslöt sig till den skandinaviska myntunionen, ersattes carolinen av kronan som ny myntenhet.