Under åren 1598–1600, mitt i den dramatiska maktkampen mellan hertig Karl och Sigismund, lät Karl i egenskap av riksföreståndare prägla några av de mest extraordinära och sällsynta silvermynten i svensk historia. Det rör sig om de så kallade multiplarna om 2, 3 och 4 daler, präglade i mycket små upplagor och med en utformning som tydligt avviker från allt tidigare svenskt myntväsende.
Det mest slående med dessa mynt är att de helt saknar regentens namn och titel. I stället bär de Jehovas namn i hebreisk skrift, framställt som ett strålande gudanamn på åtsidan. För samtiden var detta en tydlig signal, ett budskap som de invigda utan tvekan kunde tolka: makten var inte längre knuten till en krönt kung, utan till en gudomligt sanktionerad härskare, i praktiken hertig Karl själv. Mynten blir därmed ett unikt uttryck för politisk propaganda i metall, där religiös symbolik ersätter traditionell kunglig legitimitet.
Bakgrunden till denna ovanliga myntning står att finna i den snabbt eskalerande konflikten mellan Karl och Sigismund under hösten 1598. Efter slaget vid Stångebro och Sigismunds tillbakadragande befann sig Sverige i ett statsrättsligt vakuum, där kungamakten var ifrågasatt men ännu inte formellt avskaffad. Under herredagen i Jönköping i februari 1599 utsågs Karl till ”riksens regerande arvfurste”, och vid riksdagen i Stockholm samma år förklarades Sigismund avsatt, även om hans son Vladislav formellt lämnades som möjlig tronföljare under vissa villkor.
I denna osäkra politiska situation fortsatte Karl sin myntning, men valde en medvetet försiktig och samtidigt symboliskt kraftfull linje. Genom att utelämna sitt eget namn undvek han ett direkt brott mot traditionen, samtidigt som användningen av Jehovas namn tydligt signalerade var makten i praktiken låg.
De mest spektakulära präglingarna är multiplarna från 1599, där upplagorna är ovanligt väl dokumenterade:
4 daler – 43 exemplar
3 daler – 42 exemplar
2 daler – 67 exemplar
Mynten präglades i Stockholm under årets allra sista dagar, och den 30 december 1599 levererades ett exemplar av varje valör direkt till Karl av myntskrivaren Henrik Hansson. De återstående exemplaren kvitterades ut av räntmästaren Håkan Larsson på nyårsdagen 1600, vilket visar hur exklusiv och kontrollerad denna emission var.
Den högsta valören, 4 daler, präglades endast år 1600 och är idag endast känd från offentliga samlingar. Exemplaret på bilden förvaras på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 108645_KMK. Myntet utmärker sig med sin imponerande diameter på cirka 41–45 mm och en vikt på omkring 115 gram. Trots att diametern är densamma som för 3-, 2- och 1-dalermynten, är det framför allt tjockleken som särskiljer 4-dalern


Den högsta valören som präglades med båda typerna under riksföreståndare Karl var 3-dalern, präglad mellan åren 1599 och 1600. Enligt bevarade dokument tillverkades endast 42 exemplar av 3-dalern år 1599. Präglingen ägde rum under årets sista dagar, och den 30 december överlämnades ett exemplar personligen till Karl av myntskribenten Henrik Hansson. De resterande exemplaren kvitterades av rikets räntmästare Håkan Larsson på nyårsdagen 1600.
Ett välkänt exemplar, tidigare tillhörande friherresläkten Bondes samling på Ericsberg, såldes av Nordlind 2010 och därefter vidare via Künker auktion 285 år 2017 för 65.000 euro. Det är sannolikt det enda kända exemplet som någonsin förekommit i privat handel.
Av den andra typen från år 1600, där årtalet är inskrivet i omskriften, finns endast ett känt exemplar, idag bevarat på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 108646_KMK. Inget privat exemplar av denna typ har ännu dokumenterats.
3 Dalern väger ca 86g med en diameter på ca 41 - 45mm
Bildkälla : Künker





2-dalern präglades för första gången år 1598 under Karl, som då fungerade som riksföreståndare för Sverige. Den tidigaste typen, med årtalet placerat intill vapenskölden på frånsidan, är idag känd endast i offentliga samlingar – sannolikt hos Kungliga Myntkabinettet (KMK), även om föremålsnummer ännu inte kunnat bekräftas.
En senare variant, där årtalet i stället är inlagt i omskriften, är extremt sällsynt med endast två kända exemplar i privat ägo, vilket motsvarar en RRRR-klassning. Det ena exemplaret såldes senast på auktion via Spink 143 år 2000, medan det andra tillhör den berömda L. E. Bruun-samlingen.
Myntet väger cirka 58,5 gram och har en diameter på mellan 41 och 45 mm, vilket är i linje med de övriga multipelmynten från samma period.
2 Dalern väger ca 58,5g med en diameter på ca 41 - 45mm

